Hurry hurry
Det e inte lätt att hinna med allt. I dags ka vi till bvc och då får man börja planera flera timmar innan så allt klaffar:)
På hemmafronten har det som vanligt varit upp och ner... Mest ner! I lördags fick Thomas magsjuka och har varit sängliggande tills i går. Herman och jag har bott i sovrummet och Thomas i vardagsrummet, en toalett att dela på! Underbart! Herman har varit jätteorolig och skrikit och inte velat komma till ro, inte så konstigt kanske med en mamma som livrädd för att både hon och han ska bli sjuka! I dag är Thomas frisk iaf och jag har inga känningar, håll tummarna!
Amningen! Det ständiga orosmomentet! Har börjat ge lite mer ersättning nu och plutten är mer nöjd. Tror att han är är väldigt hungrig och jag är nästan säker på att min mjölk inte räcker. Efter att vi har ammat båda brösten sover han kanske i 30 minuter, vaknar och är hungrig! Vet fortfarande inte hur jag ska göra i längden!
På fredag åker vi till skåne och stannar i en vecka. Känns skönt att komma utanför de här väggarna ett tag. Tror även att Herman kommer att uppskatta lite miljöombyte, och en gladare mamma:)
I går log han för första gången, mitt hjärta smälte:)
Kolla sötfötterna....
Är chockad över hur fort han växer. Använder redan stlk 62!
Nu ska jag fixa det sista innan bvc!
På hemmafronten har det som vanligt varit upp och ner... Mest ner! I lördags fick Thomas magsjuka och har varit sängliggande tills i går. Herman och jag har bott i sovrummet och Thomas i vardagsrummet, en toalett att dela på! Underbart! Herman har varit jätteorolig och skrikit och inte velat komma till ro, inte så konstigt kanske med en mamma som livrädd för att både hon och han ska bli sjuka! I dag är Thomas frisk iaf och jag har inga känningar, håll tummarna!
Amningen! Det ständiga orosmomentet! Har börjat ge lite mer ersättning nu och plutten är mer nöjd. Tror att han är är väldigt hungrig och jag är nästan säker på att min mjölk inte räcker. Efter att vi har ammat båda brösten sover han kanske i 30 minuter, vaknar och är hungrig! Vet fortfarande inte hur jag ska göra i längden!
På fredag åker vi till skåne och stannar i en vecka. Känns skönt att komma utanför de här väggarna ett tag. Tror även att Herman kommer att uppskatta lite miljöombyte, och en gladare mamma:)
I går log han för första gången, mitt hjärta smälte:)
Kolla sötfötterna....
Är chockad över hur fort han växer. Använder redan stlk 62!
Nu ska jag fixa det sista innan bvc!
Till dig
min älskade syster...
Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr,
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg
Åh, jag lever
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Du kommer alltid att fattas. Livet fortsätter men med ett tomrum, en svart fläck, ett hål som aldrig kan ersättas. Du skulle ha blivit moster... Det blev du säkert, på en annan plats....
Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr,
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg
Åh, jag lever
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Du kommer alltid att fattas. Livet fortsätter men med ett tomrum, en svart fläck, ett hål som aldrig kan ersättas. Du skulle ha blivit moster... Det blev du säkert, på en annan plats....
Tack
till alla som Herman har fått presenter av! Han har kläder så han klarar sig länge nu :)
Tack roffes gäng för de fina kläderna och den sköna bh:n till mamman :)
Fick ett paket på posten med jättefina kläder men ingen avsändare men misstänker att det kan vara Lina och Kicki som skickat??
Sköna stunder:
På skrikfronten har det blivit liiite bättre (vågar knappt skriva det). Nätterna har blivit lite bättre men det är kanske för att Thomas tar en större del av dom nu. Vi har förstått att Herman vill vara nära, bäras på och aldrig vara stilla. Bärselen är vår räddning just nu men illa för min rygg!
I går var det premiär för Herman att åka till mormor. Där gick det bra förutom att Herman la den största spyan i mormors bh:)
Har haft en skräckupplevelse i Västervik också. Var på bvc för vägning och efter det skulle jag lämna in bilen på engströms, det skulle ta en timma. Hade tankat upp Herman bra hemma så att han inte skulle bli hungrig men hade givetvis med mig ersättning i fall att... När vi var klara på bvc var han trött och visade inga tecken på hunger så vi åkte och lämnade in bilen och under tiden (det skulle ta en timma), tog vi en promenad. Efter bara någon minut började Herman att tokskrika, illvråla. Han var knallröd i ansiktet och nästan blå om läpparna... Ringde kusin och moster som bor i närheten för att få komma in och ge mat men ingen var hemma.... Visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen.. kunde ju inte börja amma längs vägen... Slutade med att jag sprang med vagnen till corner där jag kunde värma ersättning och plutten blev nöjd... Han passade även på att bajsa där:) Men vilken panik jag kände, tårarna var inte långt borta!!
På bvc hade föresten Herman gått upp fint i vikt:) Fortsätter att amma och ge ersättning. Tror verkligen att han gillar att amma!
I kväll blir det middag i Heda och i morgon ska jag hem till Sofie! Känns ju som om mitt sociala liv börjar återfinna sig även om det är väldigt lugnt och skönt att vara hemma:)
Tack roffes gäng för de fina kläderna och den sköna bh:n till mamman :)
Fick ett paket på posten med jättefina kläder men ingen avsändare men misstänker att det kan vara Lina och Kicki som skickat??
Sköna stunder:
På skrikfronten har det blivit liiite bättre (vågar knappt skriva det). Nätterna har blivit lite bättre men det är kanske för att Thomas tar en större del av dom nu. Vi har förstått att Herman vill vara nära, bäras på och aldrig vara stilla. Bärselen är vår räddning just nu men illa för min rygg!
I går var det premiär för Herman att åka till mormor. Där gick det bra förutom att Herman la den största spyan i mormors bh:)
Har haft en skräckupplevelse i Västervik också. Var på bvc för vägning och efter det skulle jag lämna in bilen på engströms, det skulle ta en timma. Hade tankat upp Herman bra hemma så att han inte skulle bli hungrig men hade givetvis med mig ersättning i fall att... När vi var klara på bvc var han trött och visade inga tecken på hunger så vi åkte och lämnade in bilen och under tiden (det skulle ta en timma), tog vi en promenad. Efter bara någon minut började Herman att tokskrika, illvråla. Han var knallröd i ansiktet och nästan blå om läpparna... Ringde kusin och moster som bor i närheten för att få komma in och ge mat men ingen var hemma.... Visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen.. kunde ju inte börja amma längs vägen... Slutade med att jag sprang med vagnen till corner där jag kunde värma ersättning och plutten blev nöjd... Han passade även på att bajsa där:) Men vilken panik jag kände, tårarna var inte långt borta!!
På bvc hade föresten Herman gått upp fint i vikt:) Fortsätter att amma och ge ersättning. Tror verkligen att han gillar att amma!
I kväll blir det middag i Heda och i morgon ska jag hem till Sofie! Känns ju som om mitt sociala liv börjar återfinna sig även om det är väldigt lugnt och skönt att vara hemma:)
Lite mer bilder...
Tiden går fort, Herman har redan blivit 3 veckor!
Det är fortfarande väldigt mycket upp och ner. Herman sover när han vill och det har till vår glädje blivit mer på nätterna men ibland envisas han med att vara vaken då... Jag försöker sova på dagarna när han sover men det är inte lätt att strunta i allt annat som borde göras och sova... På kvällarna brukar Thomas vara vaken med Herman så jag får sova lite innan natten börjar!
Vi har lite viktnoja här hemma också. Herman hade gått ner i vikt och måste gå upp, själv måste jag gå ner!
Vi tror att anledningen till att lillfisen skriker är att han är hungrig, så nu ger vi mer ersättning och försöker att amma mycket. Tycker att det känns jobbigt med amningen. Det gör ont och vi blir inte av med amningsnappen. Ersättningen har vi börjat ge i nappflaska nu och det fungerar superbra. Svårt att veta hur man ska göra... Försöka helamma, ger ersättning och amma eller övergå till att bara ge ersättning.... Någon med erfarenhet??
Det känns ju så bökit med ersättningen också, man ska upp och koka vatten som ska svalna, blanda med pulver och då har Herman skrikit sig sönder och samman!
När vi var på bvc vägde jag mig, hade då gått ner 14 kg, inte illa men det är minst 8 kg kvar!
I dag är det alla hjärtans dag och den ska jag såklart spendera med mina kärlekar! Nu ska vi snart dra i gång ett pirogbak och sen blir dt soppa och pannkakor :)
Det är fortfarande väldigt mycket upp och ner. Herman sover när han vill och det har till vår glädje blivit mer på nätterna men ibland envisas han med att vara vaken då... Jag försöker sova på dagarna när han sover men det är inte lätt att strunta i allt annat som borde göras och sova... På kvällarna brukar Thomas vara vaken med Herman så jag får sova lite innan natten börjar!
Vi har lite viktnoja här hemma också. Herman hade gått ner i vikt och måste gå upp, själv måste jag gå ner!
Vi tror att anledningen till att lillfisen skriker är att han är hungrig, så nu ger vi mer ersättning och försöker att amma mycket. Tycker att det känns jobbigt med amningen. Det gör ont och vi blir inte av med amningsnappen. Ersättningen har vi börjat ge i nappflaska nu och det fungerar superbra. Svårt att veta hur man ska göra... Försöka helamma, ger ersättning och amma eller övergå till att bara ge ersättning.... Någon med erfarenhet??
Det känns ju så bökit med ersättningen också, man ska upp och koka vatten som ska svalna, blanda med pulver och då har Herman skrikit sig sönder och samman!
När vi var på bvc vägde jag mig, hade då gått ner 14 kg, inte illa men det är minst 8 kg kvar!
I dag är det alla hjärtans dag och den ska jag såklart spendera med mina kärlekar! Nu ska vi snart dra i gång ett pirogbak och sen blir dt soppa och pannkakor :)
Förlossningen
Först en bild som e tagen 2 timmar innan värkarna drog igång...
Söndagen den 24/1 spenderade vi i Heda. Tanken var att Thomas och Anderas skulle åka skridskor och jag promenera. Vädret var kanon så vi stannade i Heda och byggde en snögrotta, som vi sedan fikade i. Åkte lite spark och busade med Julia och Viktor. Jag kände inte så mycket i magen under dagen, förutom att det ilade lite mer i ljumskarna. På kvällen runt kl. 19 käkade vi och då började jag känna av värkar i magen och ryggen... Vi åkte hem och väl hemma kände jag hur det tilltog. Duschade, fikade, tittade på Falk, låg med vetekudde, kopplade på tensapparaten... Flåsade mig igenom förnatten, kl. 01 när jag skulle gå på toaletten gick vattnet. Ringde förlossningen och de ville att jag skulle avvakta... Försökte avvakta men ringde igen kl. 03 och sa att nu kommer vi!
Kl. 03.30 var vi på förlossningen. Värkarna var fortfarande hanterbara men jobbiga. Blev undersökt och var öppen 3 cm. Kopplades upp på ctg och fick nål. Hade nu 3 min. mellan värkarna. Diskuterade smärtlindring och jag bestämde mig att försöka utan.
Kl. 05 blev jag undersökt igen och var då öppen 4 cm. Kändes tungt då jag tyckte att värkarna hade blivit jobbigare. Barnmorskan rekomenderade mig att ta en epiduralbedövning, vilket jag gjorde. Var rädd för den innan, men det var verkligen ingenting! Kände när jag fick bedövningen men ingenting mer.
Efter att bedövningen hade börjat verka var jag i himmelriket. Såg på ctg kurvan att jag hade värkar, men jag kände inte mer än sammandragningar!!
Kl. 08 när morgonpasset gick på blev jag undersökt igen och var då öppen 8 cm... otroligt vad fort det hade gått...
Försökte vila och dricka lite nyponsoppa. Frukost blev jag aldrig erbjuden, konstigt... Nyponsoppan var vår egna som var tänkt till Thomas.
Kl. 10 var jag öppen 10 cm, kanterna var mjuka och fina och hoppet var stort:) Vi trodde att vi kunde ha vår bebis runt lunch...
Jag fick fortsätta att ha epiduralen men fick också ett värkstimulerandedropp. Värkarna började bli jobbiga igen men på ett annat sätt. Gjorde mest ont i ryggen och vänster höft. Barnmorskan förklarade att det var barnet som tryckte på och att den smärtan ej gick att bedöva. Började andas lustgas som hade lite effekt. Värkarna fortsatte och ingenting hände... blev undersökt flera gånger av olika barnmorskor och läkare men barnet hade inge sjunkit ner så mycket. Det var här någonstans vi började tappa hoppet. Provade alla möjliga ställningar för att få barnet att sjunka ner. Pilatesboll, gåbord, sittande, liggande på rygg och sidan... Fick feber, antibiotika och panodil... Kommer inte riktigt ihåg vad som hände under eftermiddagstimmarna, men ont som fan hade jag! Tänker inte nämna några namn men barnmorskan som jobbade under eftermiddagen övergav oss! Lämnade oss! Fick oss att alltid minnas förlossningen som ett helvete!
Kl. 21 kom räddningen. Jag var helt slut. Orkade inte stå, knappt prata... Barnmorskan Monica kom in och sa: Nu ska vi ta ut det här barnet. Vet att jag tänkte: Nej, inte sugklocka. Bad dom att söva mig och snitta mig (i ren panik, för det ville jag inte egentligen). Monica förklarade att sugklocka skulle bli bra. Fick lägga mig i "gynstolen", sugklockan kopplades på (ont som fan). Jag hade inga värkar, trots att droppet gick på max. Monica hävde sig på min mage, läkaren drog i klockan och jag försökte att krysta... Det här var den mest vidriga smärta jag kan tänka mig, trodde att jag skulle gå i tusen bitar! Fem drag med sugklockan blev det innan slemmis kom ut och upp på min mage kl. 21.57... Kände inte så mycket just då, var glad att det var över. Thomas första fråga var: Har den ett hål i hakan?? Och det hade den:) Min fråga var: Vad blev det? De höll upp den lilla kroppen så fick fick se att det var en pojke, våran Herman!
Hade oroat mig för att spricka så när allt var klart frågade jag om jag sprack, och det hade jag gjort!! Konstigt att man inte känner det!
Vi fick några minuter med vårt underverk, sedan fika. Efter att inte ha ätit på 1½ dygn var det ganska gott. (hur kan förlossninge inte erbjuda mat under en sån lång förlossning?)
Ville duscha men kunde inte stå på benen, blev tvättad i sängen och körd in till bb.
Thomas var mitt stora stöd, utan honom hade det verkligen aldrig gått! Han kämpade minst lika mycket som mig! Tack Monica och Thomas för allt!!
Söndagen den 24/1 spenderade vi i Heda. Tanken var att Thomas och Anderas skulle åka skridskor och jag promenera. Vädret var kanon så vi stannade i Heda och byggde en snögrotta, som vi sedan fikade i. Åkte lite spark och busade med Julia och Viktor. Jag kände inte så mycket i magen under dagen, förutom att det ilade lite mer i ljumskarna. På kvällen runt kl. 19 käkade vi och då började jag känna av värkar i magen och ryggen... Vi åkte hem och väl hemma kände jag hur det tilltog. Duschade, fikade, tittade på Falk, låg med vetekudde, kopplade på tensapparaten... Flåsade mig igenom förnatten, kl. 01 när jag skulle gå på toaletten gick vattnet. Ringde förlossningen och de ville att jag skulle avvakta... Försökte avvakta men ringde igen kl. 03 och sa att nu kommer vi!
Kl. 03.30 var vi på förlossningen. Värkarna var fortfarande hanterbara men jobbiga. Blev undersökt och var öppen 3 cm. Kopplades upp på ctg och fick nål. Hade nu 3 min. mellan värkarna. Diskuterade smärtlindring och jag bestämde mig att försöka utan.
Kl. 05 blev jag undersökt igen och var då öppen 4 cm. Kändes tungt då jag tyckte att värkarna hade blivit jobbigare. Barnmorskan rekomenderade mig att ta en epiduralbedövning, vilket jag gjorde. Var rädd för den innan, men det var verkligen ingenting! Kände när jag fick bedövningen men ingenting mer.
Efter att bedövningen hade börjat verka var jag i himmelriket. Såg på ctg kurvan att jag hade värkar, men jag kände inte mer än sammandragningar!!
Kl. 08 när morgonpasset gick på blev jag undersökt igen och var då öppen 8 cm... otroligt vad fort det hade gått...
Försökte vila och dricka lite nyponsoppa. Frukost blev jag aldrig erbjuden, konstigt... Nyponsoppan var vår egna som var tänkt till Thomas.
Kl. 10 var jag öppen 10 cm, kanterna var mjuka och fina och hoppet var stort:) Vi trodde att vi kunde ha vår bebis runt lunch...
Jag fick fortsätta att ha epiduralen men fick också ett värkstimulerandedropp. Värkarna började bli jobbiga igen men på ett annat sätt. Gjorde mest ont i ryggen och vänster höft. Barnmorskan förklarade att det var barnet som tryckte på och att den smärtan ej gick att bedöva. Började andas lustgas som hade lite effekt. Värkarna fortsatte och ingenting hände... blev undersökt flera gånger av olika barnmorskor och läkare men barnet hade inge sjunkit ner så mycket. Det var här någonstans vi började tappa hoppet. Provade alla möjliga ställningar för att få barnet att sjunka ner. Pilatesboll, gåbord, sittande, liggande på rygg och sidan... Fick feber, antibiotika och panodil... Kommer inte riktigt ihåg vad som hände under eftermiddagstimmarna, men ont som fan hade jag! Tänker inte nämna några namn men barnmorskan som jobbade under eftermiddagen övergav oss! Lämnade oss! Fick oss att alltid minnas förlossningen som ett helvete!
Kl. 21 kom räddningen. Jag var helt slut. Orkade inte stå, knappt prata... Barnmorskan Monica kom in och sa: Nu ska vi ta ut det här barnet. Vet att jag tänkte: Nej, inte sugklocka. Bad dom att söva mig och snitta mig (i ren panik, för det ville jag inte egentligen). Monica förklarade att sugklocka skulle bli bra. Fick lägga mig i "gynstolen", sugklockan kopplades på (ont som fan). Jag hade inga värkar, trots att droppet gick på max. Monica hävde sig på min mage, läkaren drog i klockan och jag försökte att krysta... Det här var den mest vidriga smärta jag kan tänka mig, trodde att jag skulle gå i tusen bitar! Fem drag med sugklockan blev det innan slemmis kom ut och upp på min mage kl. 21.57... Kände inte så mycket just då, var glad att det var över. Thomas första fråga var: Har den ett hål i hakan?? Och det hade den:) Min fråga var: Vad blev det? De höll upp den lilla kroppen så fick fick se att det var en pojke, våran Herman!
Hade oroat mig för att spricka så när allt var klart frågade jag om jag sprack, och det hade jag gjort!! Konstigt att man inte känner det!
Vi fick några minuter med vårt underverk, sedan fika. Efter att inte ha ätit på 1½ dygn var det ganska gott. (hur kan förlossninge inte erbjuda mat under en sån lång förlossning?)
Ville duscha men kunde inte stå på benen, blev tvättad i sängen och körd in till bb.
Thomas var mitt stora stöd, utan honom hade det verkligen aldrig gått! Han kämpade minst lika mycket som mig! Tack Monica och Thomas för allt!!
Upp och ner...
Från att vara världens lyckligaste till att känna panik och desperation... Allt handlar om Hermans sömn.. I bland sover han som en gud och andra nätter sover han inte alls. Innan vi fick barn fattade jag ju att sömnen kommer att bli väldigt lidande men hade ingen aning om att det skulle bli så jobbigt... När inget hjälper, när man går och vyschar och vaggar en hel natt.... Vad ska man känna???
I natt har iaf varit en skaplig natt, han sov mellan 24 och 04 sedan var det mest bökande och stökande... MEN 4 timmar i sträck e inte illa... I dag ska vi till bvc, ska prata med dom där för jag tror att han har ont i magen...
Vad händer annars? Vi har haft mycket besök vilket är kul men man blir tröttare än vad man tror. Vagen har fått rulla några km. Det är ju inte den bästa terrängen här ute men en liten väg finns det som är plogad. Vi försöker att skapa oss lite rutiner så att vi så snart som möjligt kan leva ett lite mer normalt liv...
Har tänkt att lägga ut en förlossningsberättelse men jag har inte haft tid att skriva ihop den... sedan är det ångest att skriva om det...
Mitt allt...
I natt har iaf varit en skaplig natt, han sov mellan 24 och 04 sedan var det mest bökande och stökande... MEN 4 timmar i sträck e inte illa... I dag ska vi till bvc, ska prata med dom där för jag tror att han har ont i magen...
Vad händer annars? Vi har haft mycket besök vilket är kul men man blir tröttare än vad man tror. Vagen har fått rulla några km. Det är ju inte den bästa terrängen här ute men en liten väg finns det som är plogad. Vi försöker att skapa oss lite rutiner så att vi så snart som möjligt kan leva ett lite mer normalt liv...
Har tänkt att lägga ut en förlossningsberättelse men jag har inte haft tid att skriva ihop den... sedan är det ångest att skriva om det...
Mitt allt...
Yes
en bra natt.... Känner mig som en ny människa, även om jag inte ser ut som en..:) Herman somnade kl. 22 och vaknade och åt kl. 02, 06 och 10, kan det bli bättre? Han hade inte heller svårt att somna om mellan matningarna, tog kanske 15 min innan han slocknade... i vår säng men ändå:)
I dag kommer Birgitta, Klas, Robert och J:et på besök, ska bli kul att visa våran lilla Herman:)
I går åkte Anna hem efter att ha varit här i några dagar. Vi fick lite vardagslyx med god mat, Herman fick träffa sin faster och vi fick umgås några dagar, jättemysigt!!
Försöker nu att sluta med amningsnappen men det är svårt. Herman vet inte hur han ska suga och jag tycker att det gör outhärdligt ont!! Ska kämpa med det för jag vill verkligen bli av med den!
Kärlek....
Hej så länge!!
I dag kommer Birgitta, Klas, Robert och J:et på besök, ska bli kul att visa våran lilla Herman:)
I går åkte Anna hem efter att ha varit här i några dagar. Vi fick lite vardagslyx med god mat, Herman fick träffa sin faster och vi fick umgås några dagar, jättemysigt!!
Försöker nu att sluta med amningsnappen men det är svårt. Herman vet inte hur han ska suga och jag tycker att det gör outhärdligt ont!! Ska kämpa med det för jag vill verkligen bli av med den!
Kärlek....
Hej så länge!!
Hemma hos oss
har livet förändrats!!!
Lilla Herman vänder upp och ner på allt. Tider, känslor, runtiner, det mesta...
Amningen börjar fungera lite bättre men jag måste fortfarande använda amningsnapp vilket är lite pyssligt, känns inte så smidigt heller om man vill vara hemmifrån..
Nattetid gillar Herman att vara vaken, han somnar runt kl. 02, sover då till 05 och har vi tur vill han sova vidare några timmar till... Vi är supertrötta men försöker att vila på dagarna då Herman verkligen vill sova!
Kan ligga och titta på honom i timmar. Kan inte fatta att han vuxit i min mage... Kan inte fatta att han är en del av mig och Thomas, att han är vår...
I går var vi på vårt första äventyr. Det blev vägning på bvc och handling på willys. Herman hade gått upp fint i vikt, vilket känns tryggt och bra.
När han föddes vägde han 4180 gr. och var 54 cm lång.
Vi har haft besök av mamma och pappa, Gun-marie och Leif och Heda gänget. Jag tycker att besöken går bra, självklart e jag trött men man kommer förmodligen inte att bli piggare heller.,..
I dag kommer Hermans faster Anna på besök, hon stannar till fredag, mysigt!
I dag har vi badat för första gången hemma, vilket han tyckte var superskönt.
Pluttig hand...
Lilla Herman vänder upp och ner på allt. Tider, känslor, runtiner, det mesta...
Amningen börjar fungera lite bättre men jag måste fortfarande använda amningsnapp vilket är lite pyssligt, känns inte så smidigt heller om man vill vara hemmifrån..
Nattetid gillar Herman att vara vaken, han somnar runt kl. 02, sover då till 05 och har vi tur vill han sova vidare några timmar till... Vi är supertrötta men försöker att vila på dagarna då Herman verkligen vill sova!
Kan ligga och titta på honom i timmar. Kan inte fatta att han vuxit i min mage... Kan inte fatta att han är en del av mig och Thomas, att han är vår...
I går var vi på vårt första äventyr. Det blev vägning på bvc och handling på willys. Herman hade gått upp fint i vikt, vilket känns tryggt och bra.
När han föddes vägde han 4180 gr. och var 54 cm lång.
Vi har haft besök av mamma och pappa, Gun-marie och Leif och Heda gänget. Jag tycker att besöken går bra, självklart e jag trött men man kommer förmodligen inte att bli piggare heller.,..
I dag kommer Hermans faster Anna på besök, hon stannar till fredag, mysigt!
I dag har vi badat för första gången hemma, vilket han tyckte var superskönt.
Pluttig hand...