Bakhelg

Har varit ledg i helgen, så himla skönt.
Vi funderade ett tag på att åka och dansa i går men efter att ha känt efter i kroppen och knoppen var det en hemmakväll som behövdes.
Har i och för sig inte bara varit lugn och ro. I lördags bakade jag matbröd, gjorde en ny fläskfilé rätt, städade lite och promenerade.
I dag har jag bakat bullar och toscakaka, promenerat och tvättar nu.

Matbrödet blev supergott, fäskfilén blev sådär!
  

Bullarna blev också bra men kanske blir de torra efter att ha legat i frysen, svårt att få till bra bullar...

 

Gravidinfo:
Jag märker verkligen att jag är gravid! Förut var det inga som helst problem att spendera en dag i köket men nu blir jag helt slut i höfter, hälar och svanken!
Har fått mer problem med svanskotan också, än så länge är jag inte så begränsad av det men om det blir värre kommer jag att få problem...
Stödstrumpor, känner mig som en kärring men utan stödstrumpor känns benen som stockar, de ser ut som stockar också.
Händerna svullnar, får gå med dom i lufte när jag e ute och går, tur man bor på vischan:)
Vikten, den ska vi inte prata om men jag antar att jag måste väga mig hos barnmorskan på tisdag!
Har börjat titta på barnvagnar och spånat vidare på namn.
En vagga ska byggas.

Känns lite brutalt att lägga ut en bh-bild på bloggen men det får ni tåla för här kommer en magbild i v.25


I kväll blir det tv 4 film och spagetti och köttfärsås!

Den här helgen har verkligen varit supermysig. Thomas har nästan inte jobbat något alls utan varit hemma och inne. Skulle nog trivas som en hemmafru, iaf en månad eller två:)

Nu väntar tvättstugan, en ny arbetsvecka och en ny gravidvecka!!

Sundsvall i mitt hjärta

så är det! När jag åker in i staden, när jag går på gatorna, ser mina gamla bostäder, fiken vi hängde på, naturen, allt... så känns det som om jag aldrig varit därifrån! Sundsvall är hemma, men det är ju Västervik också, splittrande, konstigt och lite skönt. Det är inte alla som har två hem :) Hur som helst så var det en märkllig känsla att umgås med mina sundsvallare och ha en mage, jag glömde nästan bort att den fanns... Blev irriterad när jag insåg att jag inte kunde skåla med mina vänner som vanligt eller när jag inte orkade dansa...
saknaden efter Thomas var mycket större än vanligt, kanske beror det också på magen... behöver honom varje dag!

Elin och Kristers bröllop var helt fantastiskt! De var otroligt vackra, i kyrkan var det en ovanlig stämmning med en lättsam och skämtsam präst (som villa kallas för prällen), festen var perfekt med god mat, dans och röjiga människor. Talen var väldigt rörande och som jag hade förväntat mig grinade jag mig igenom både kyrka och middag men jag var inte ensam :) Tack Elin och Krister för att jag fick dela er fina dag!!




   

Att träffa Lina, Jonas och ossian var också jättekul. Ossian har blivit en stor kille och vill numer gå hela tiden:) Han är fortfarande väldigt glad och snäll och världens sötaste:)
Söndagen spenderade vi på Birsta city, det blev en hel del shopping men det var behövligt.
Kvällen spenderade vi hemma hos Lina och Jonas, Kicki var också med så det var som ett av våra vanliga kvällshäng:)
    

Vi fick låna massor av bra barnkläder och en babybjörn av Lina och Jonas, prefekt! Thomas hade fått med sig en hel kartong med kläder från sina föräldrar, kläder som Thomas och Anna haft, det e kul:)

Tack alla för en superrolig helg i Sundsvall!!! Nu väntar jobb :(

Magbild v. 22

Den växer...




Tiden har från att gå mycket långsamt börja springa iväg.. Går in i v. 23 i dag, fattar inte att halvtid redan är passerat...
Jag mår fortfarande bra men har ont i min svanskota. I lördags var vi på kräftskiva och då dansade jag kanske max 5 bugg och det gör jag inte om... Var i och för sig betonggolv den här gången också... Tröttheten har inte kommit tillbaka, känner att jag har mycket energi:)

I kväll blir det jobb!

På fredag bär det av mot Sundsvall, underbart. Det blir en kort visit och tiden är fullbokad men som jag längtar:)

Nu ska jag försöka att framkalla lite kort sedan 2 år tillbaka men det vill sig inte, något tips på en bra nätsida??

Har föresten ätit den godaste frukosten på länge, fil med massor av nyplockade björnbär i, syndigt gott:)

störda, sköna, sjuka men de allra bästa!!!

Mina vänner!!
En del nya
En del gamla
En del föralltid

Ni är bäst!!

            






Som jag kan sakna mina sundsvallare!!
Livet förändras verkligen, det trodde man inte när man gick där i korridoren på mittuniveritetet... Jag älskar mitt liv nu men det gjorde jag då också!
Den roligaste tiden i mitt liv kommer nog alltid att vara den i Sundsvall, även om kommande tid kommer att vara den bästa i annan bemärkelse...

Så Lina, Kicki, Muffen, Ankan och Biggis jag saknar er som fan!

Efter nästan 2 år känner jag att jag kommer att få ett minst lika värdefullt liv i Västervik, det tar tid att bo in sig och känna efter. Tackvare mina fina vänner på avdelningen känns det som om det finns hopp :)
Givetvis är J:et en stor del, hon är och kommer förbli en av de allra närmaste och bästa vänner!

Nu väntar en tårta som ska bakas och ett jobb!!

Hej hopp!!


Husvisning

Hur ska man kunna ta ett beslu att: Det här huset köper vi???

I dag har vi varit på en visning i Gamleby. Huset hade både för och nackdelar men mest för... frågan e ju bara hur mycket och vilka nackdelar ska man stå ut med???

Om ni vill se huset finns det på hemnet, västerviks kommun, branta backen 2!!

Hur som helst kändes det underbart att gå där på visningen tillsammans med Thomas. Kände mig så lycklig över att vara med honom, bära vårt barn och leta efter ett perfekt hus till oss, romantiskt så säg:)
Livet känns just nu väldigt omtumlande, det är mycket som händer både i och utanför min kropp. För det mesta är jag glad men ibland kommer osäkerheten och ovissheten krypande. Livet förändras och vi med det men hur kommer det att bli? Hur kommer jag att bli? Hur kommer Thomas att bli? Vad händer med kärleken, med oss?

Har alltid tänkt positivt på att vänta barn, att det är mysigt. Men jag vet inte om jag kan säga att det stämmer.... Kroppen förändras väldigt mycket, och vad händer med den efteråt? Man har ingen som helst kontroll över känslorna, tårarna och de tvära kasten. Man blir begränsad i sin rörlighet och vad man kan göra och framförallt äta... Tröttheten är ett faktum, Man blir kissnödig hela tiden, svanskotan känns krossad, Illamåendet är borta nu men var jobbigt i 12 veckor! Givetvis är det mysigt också, när man känner de första sparkarna eller när man ser det lilla livet på ultraljudet... Så mycket känslor och förväntningar. Att vänta barn är ingen dans på rosor men jag vet redan nu att det kommer att vara värt det! Jag väntar och längtar....

Skulle aldrig klara det här utan Thomas, min kärlek, mitt allt!