Hurry hurry

Det e inte lätt att hinna med allt. I dags ka vi till bvc och då får man börja planera flera timmar innan så allt klaffar:)

På hemmafronten har det som vanligt varit upp och ner... Mest ner! I lördags fick Thomas magsjuka och har varit sängliggande tills i går. Herman och jag har bott i sovrummet och Thomas i vardagsrummet, en toalett att dela på! Underbart! Herman har varit jätteorolig och skrikit och inte velat komma till ro, inte så konstigt kanske med en mamma som livrädd för att både hon och han ska bli sjuka! I dag är Thomas frisk iaf och jag har inga känningar, håll tummarna!

Amningen! Det ständiga orosmomentet! Har börjat ge lite mer ersättning nu och plutten är mer nöjd. Tror att han är är väldigt hungrig och jag är nästan säker på att min mjölk inte räcker. Efter att vi har ammat båda brösten sover han kanske i 30 minuter, vaknar och är hungrig! Vet fortfarande inte hur jag ska göra i längden!

På fredag åker vi till skåne och stannar i en vecka. Känns skönt att komma utanför de här väggarna ett tag. Tror även att Herman kommer att uppskatta lite miljöombyte, och en gladare mamma:)

I går log han för första gången, mitt hjärta smälte:)



Kolla sötfötterna....


Är chockad över hur fort han växer. Använder redan stlk 62!

Nu ska jag fixa det sista innan bvc!

Till dig

min älskade syster...

Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar

Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr,
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg

Åh, jag lever
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar

Du kommer alltid att fattas. Livet fortsätter men med ett tomrum, en svart fläck, ett hål som aldrig kan ersättas. Du skulle ha blivit moster... Det blev du säkert, på en annan plats....

Tack

till alla som Herman har fått presenter av! Han har kläder så han klarar sig länge nu :)
Tack roffes gäng för de fina kläderna och den sköna bh:n till mamman :)
Fick ett paket på posten med jättefina kläder men ingen avsändare men misstänker att det kan vara Lina och Kicki som skickat??

Sköna stunder:






 På skrikfronten har det blivit liiite bättre (vågar knappt skriva det). Nätterna har blivit lite bättre men det är kanske för att Thomas tar en större del av dom nu. Vi har förstått att Herman vill vara nära, bäras på och aldrig vara stilla. Bärselen är vår räddning just nu men illa för min rygg!

I går var det premiär för Herman att åka till mormor. Där gick det bra förutom att Herman la den största spyan i mormors bh:)

Har haft en skräckupplevelse i Västervik också. Var på bvc för vägning och efter det skulle jag lämna in bilen på engströms, det skulle ta en timma. Hade tankat upp Herman bra hemma så att han inte skulle bli hungrig men hade givetvis med mig ersättning i fall att... När vi var klara på bvc var han trött och visade inga tecken på hunger så vi åkte och lämnade in bilen och under tiden (det skulle ta en timma), tog vi en promenad. Efter bara någon minut började Herman att tokskrika, illvråla. Han var knallröd i ansiktet och nästan blå om läpparna... Ringde kusin och moster som bor i närheten för att få komma in och ge mat men ingen var hemma.... Visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen.. kunde ju inte börja amma längs vägen... Slutade med att jag sprang med vagnen till corner där jag kunde värma ersättning och plutten blev nöjd... Han passade även på att bajsa där:) Men vilken panik jag kände, tårarna var inte långt borta!!

På bvc hade föresten Herman gått upp fint i vikt:) Fortsätter att amma och ge ersättning. Tror verkligen att han gillar att amma!

I kväll blir det middag i Heda och i morgon ska jag hem till Sofie! Känns ju som om mitt sociala liv börjar återfinna sig även om det är väldigt lugnt och skönt att vara hemma:)

Lite mer bilder...

Tiden går fort, Herman har redan blivit 3 veckor!
Det är fortfarande väldigt mycket upp och ner. Herman sover när han vill och det har till vår glädje blivit mer på nätterna men ibland envisas han med att vara vaken då... Jag försöker sova på dagarna när han sover men det är inte lätt att strunta i allt annat som borde göras och sova... På kvällarna brukar Thomas vara vaken med Herman så jag får sova lite innan natten börjar!

   



Vi har lite viktnoja här hemma också. Herman hade gått ner i vikt och måste gå upp, själv måste jag gå ner!
Vi tror att anledningen till att lillfisen skriker är att han är hungrig, så nu ger vi mer ersättning och försöker att amma mycket. Tycker att det känns jobbigt med amningen. Det gör ont och vi blir inte av med amningsnappen. Ersättningen har vi börjat ge i nappflaska nu och det fungerar superbra. Svårt att veta hur man ska göra... Försöka helamma, ger ersättning och amma eller övergå till att bara ge ersättning.... Någon med erfarenhet??
Det känns ju så bökit med ersättningen också, man ska upp och koka vatten som ska svalna, blanda med pulver och då har Herman skrikit sig sönder och samman!

När vi var på bvc vägde jag mig, hade då gått ner 14 kg, inte illa men det är minst 8 kg kvar!

I dag är det alla hjärtans dag och den ska jag såklart spendera med mina kärlekar! Nu ska vi snart dra i gång ett pirogbak och sen blir dt soppa och pannkakor :)

Förlossningen

Först en bild som e tagen 2 timmar innan värkarna drog igång...


Söndagen den 24/1 spenderade vi i Heda. Tanken var att Thomas och Anderas skulle åka skridskor och jag promenera. Vädret var kanon så vi stannade i Heda och byggde en snögrotta, som vi sedan fikade i. Åkte lite spark och busade med Julia och Viktor. Jag kände inte så mycket i magen under dagen, förutom att det ilade lite mer i ljumskarna. På kvällen runt  kl. 19 käkade vi och då började jag känna av värkar i magen och ryggen... Vi åkte hem och väl hemma kände jag hur det tilltog. Duschade, fikade, tittade på Falk, låg med vetekudde, kopplade på tensapparaten... Flåsade mig igenom förnatten, kl. 01 när jag skulle gå på toaletten gick vattnet. Ringde förlossningen och de ville att jag skulle avvakta... Försökte avvakta men ringde igen kl. 03 och sa att nu kommer vi!
Kl. 03.30 var vi på förlossningen. Värkarna var fortfarande hanterbara men jobbiga. Blev undersökt och var öppen 3 cm. Kopplades upp på ctg och fick nål. Hade nu 3 min. mellan värkarna. Diskuterade smärtlindring och jag bestämde mig att försöka utan.
Kl. 05 blev jag undersökt igen och var då öppen 4 cm. Kändes tungt då jag tyckte att värkarna hade blivit jobbigare. Barnmorskan rekomenderade mig att ta en epiduralbedövning, vilket jag gjorde. Var rädd för den innan, men det var verkligen ingenting! Kände när jag fick bedövningen men ingenting mer.
Efter att bedövningen hade börjat verka var jag i himmelriket. Såg på ctg kurvan att jag hade värkar, men jag kände inte mer än sammandragningar!!
Kl. 08 när morgonpasset gick på blev jag undersökt igen och var då öppen 8 cm... otroligt vad fort det hade gått...
Försökte vila och dricka lite nyponsoppa. Frukost blev jag aldrig erbjuden, konstigt... Nyponsoppan var vår egna som var tänkt till Thomas.
Kl. 10 var jag öppen 10 cm, kanterna var mjuka och fina och hoppet var stort:) Vi trodde att vi kunde ha vår bebis runt lunch...
Jag fick fortsätta att ha epiduralen men fick också ett värkstimulerandedropp. Värkarna började bli jobbiga igen men på ett annat sätt. Gjorde mest ont i ryggen och vänster höft. Barnmorskan förklarade att det var barnet som tryckte på och att den smärtan ej gick att bedöva. Började andas lustgas som hade lite effekt. Värkarna fortsatte och ingenting hände... blev undersökt flera gånger av olika barnmorskor och läkare men barnet hade inge sjunkit ner så mycket. Det var här någonstans vi började tappa hoppet. Provade alla möjliga ställningar för att få barnet att sjunka ner. Pilatesboll, gåbord, sittande, liggande på rygg och sidan... Fick feber, antibiotika och panodil... Kommer inte riktigt ihåg vad som hände under eftermiddagstimmarna, men ont som fan hade jag! Tänker inte nämna några namn men barnmorskan som jobbade under eftermiddagen övergav oss! Lämnade oss! Fick oss att alltid minnas förlossningen som ett helvete!
Kl. 21 kom räddningen. Jag var helt slut. Orkade inte stå, knappt prata... Barnmorskan Monica kom in och sa: Nu ska vi ta ut det här barnet. Vet att jag tänkte: Nej, inte sugklocka. Bad dom att söva mig och snitta mig (i ren panik, för det ville jag inte egentligen). Monica förklarade att sugklocka skulle bli bra. Fick lägga mig i "gynstolen", sugklockan kopplades på (ont som fan). Jag hade inga värkar, trots att droppet gick på max. Monica hävde sig på min mage, läkaren drog i klockan och jag försökte att krysta... Det här var den mest vidriga smärta jag kan tänka mig, trodde att jag skulle gå i tusen bitar! Fem drag med sugklockan blev det innan slemmis kom ut och upp på min mage kl. 21.57... Kände inte så mycket just då, var glad att det var över. Thomas första fråga var: Har den ett hål i hakan?? Och det hade den:) Min fråga var: Vad blev det? De höll upp den lilla kroppen så fick fick se att det var en pojke, våran Herman!
Hade oroat mig för att spricka så när allt var klart frågade jag om jag sprack, och det hade jag gjort!! Konstigt att man inte känner det!
Vi fick några minuter med vårt underverk, sedan fika. Efter att inte ha ätit på 1½ dygn var det ganska gott. (hur kan förlossninge inte erbjuda mat under en sån lång förlossning?)
Ville duscha men kunde inte stå på benen, blev tvättad i sängen och körd in till bb.
Thomas var mitt stora stöd, utan honom hade det verkligen aldrig gått! Han kämpade minst lika mycket som mig! Tack Monica och Thomas för allt!!


Upp och ner...

Från att vara världens lyckligaste till att känna panik och desperation... Allt handlar om Hermans sömn.. I bland sover han som en gud och andra nätter sover han inte alls. Innan vi fick barn fattade jag ju att sömnen kommer att bli väldigt lidande men hade ingen aning om att det skulle bli så jobbigt... När inget hjälper, när man går och vyschar och vaggar en hel natt.... Vad ska man känna???

I natt har iaf varit en skaplig natt, han sov mellan 24 och 04 sedan var det mest bökande och stökande... MEN 4 timmar i sträck e inte illa... I dag ska vi till bvc, ska prata med dom där för jag tror att han har ont i magen...

Vad händer annars? Vi har haft mycket besök vilket är kul men man blir tröttare än vad man tror. Vagen har fått rulla några km. Det är ju inte den bästa terrängen här ute men en liten väg finns det som är plogad. Vi försöker att skapa oss lite rutiner så att vi så snart som möjligt kan leva ett lite mer normalt liv...

Har tänkt att lägga ut en förlossningsberättelse men jag har inte haft tid att skriva ihop den... sedan är det ångest att skriva om det...

Mitt allt...

Yes

en bra natt.... Känner mig som en ny människa, även om jag inte ser ut som en..:) Herman somnade kl. 22 och vaknade och åt kl. 02, 06 och 10, kan det bli bättre? Han hade inte heller svårt att somna om mellan matningarna, tog kanske 15 min innan han slocknade... i vår säng men ändå:)

I dag kommer Birgitta, Klas, Robert och J:et på besök, ska bli kul att visa våran lilla Herman:)

I går åkte Anna hem efter att ha varit här i några dagar. Vi fick lite vardagslyx med god mat, Herman fick träffa sin faster och vi fick umgås några dagar, jättemysigt!!

   

Försöker nu att sluta med amningsnappen men det är svårt. Herman vet inte hur han ska suga och jag tycker att det gör outhärdligt ont!! Ska kämpa med det för jag vill verkligen bli av med den!

Kärlek....


Hej så länge!!

Hemma hos oss

har livet förändrats!!!

Lilla Herman vänder upp och ner på allt. Tider, känslor, runtiner, det mesta...

Amningen börjar fungera lite bättre men jag måste fortfarande använda amningsnapp vilket är lite pyssligt, känns inte så smidigt heller om man vill vara hemmifrån..
Nattetid gillar Herman att vara vaken, han somnar runt kl. 02, sover då till 05 och har vi tur vill han sova vidare några timmar till... Vi är supertrötta men försöker att vila på dagarna då Herman verkligen vill sova!

Kan ligga och titta på honom i timmar. Kan inte fatta att han vuxit i min mage... Kan inte fatta att han är en del av mig och Thomas, att han är vår...

I går var vi på vårt första äventyr. Det blev vägning på bvc och handling på willys. Herman hade gått upp fint i vikt, vilket känns tryggt och bra.

När han föddes vägde han 4180 gr. och var 54 cm lång.

Vi har haft besök av mamma och pappa, Gun-marie och Leif och Heda gänget. Jag tycker att besöken går bra, självklart e jag trött men man kommer förmodligen inte att bli piggare heller.,..
I dag kommer Hermans faster Anna på besök, hon stannar till fredag, mysigt!

I dag har vi badat för första gången hemma, vilket han tyckte var superskönt.


Pluttig hand...

Carl Herman Höjrup

ÄNTLIGEN är han här....

Så stolta, glada, omtumlande har vi aldrig varit... Han är givetvis det finaste i världen!!







Mer uppdatering kommer senare men vi mår bra alla tre och försöker just nu att få ordning på vardagen och lära känna vårt underverk!!



Nu är det fredagsmyyyyys...

för mig känns alla dagar lika, positiva arne :)
Men i dag känns det ändå lite mer fredag. Har varit i stan med mamma och pappa och fredagshandlat lite. I kväll ska vi bowla och käka med Emelie, Martin, Sandra, Clas, Cilla och Staffan. Ska bli väldigt kul och mysigt:) Jag kommer förmodligen inte att bowla något men äta och socialisera:)
Jag har en känsla i kroppen, en känsla som säger att jag kommer att föda barn i helgen, jag tror verkligen det:)
I stan hittade jag givetvis lite bebiskläder, har börjat köpa i storlek 62 nu eftersom jag misstänker en bebis mellan 4-5 kg.


Nu är vaggan klar också. Tycker verkligen att den blev superfin:) Tanken var att jag skulle måla den men eftersom det var nästan omöjligt att måla den med vattenbaserad färg fick Thomas göra det också...




Det känns lite bättre i mitt bäcken nu och för att verkligen vara höggravid känner jag mig ganska pigg och fräsch:)

Ska sträcka ut min kropp nu så att jag inte går av på mitten i kväll!!!


Jag vet att jag gnäller

med det känns piss piss piss!!!
Tiden sniglar sig fram, inga "värkar", bäcken och rygg värker och jag börjar verkligen tappa hoppet om att det kommer en bebis!
I går var vi hos barnmorskan, blodtrycket var bra (140/70), hjärtljuden fina och bebisen var fortfarande ruckbar! Hon såg nog på mig att jag höll på att gå under för hon förklarade så bra att man inte kan göra någonting, det är bara och vänta... Känns som ett evighetsprojekt men jag vet ju också att jag inte kan göra något... Fick i allafall en tid för igångsättning men i samma andetag berättar hon att vi inte ska förvänta oss att bli igångsatta då utan vi kan få åka hem igen och vänta några dagar, allt handlar om jag verkligen måste sättas igång eller om det kan vänta några dagar!

Igår gjorde vi något dumt. Thomas och tog en bugg och jag kände redan efter halva låten att mitt bäcken höll på att falla sönder.. Herregud vad ont jag hade på kvällen och har haft hela natten... kändes som om blygdbenet hade spruckit... I dag är det lite bättre men jag känner mig fortfarande invalid! Det var iaf kul att dansa, som jag kan längta efter det ibland!

Snart är det helg igen, vi har inga planer men ska nog hitta på något iaf. Kan inte sitta och bara vänta!

Thomas är iaf väldens sötaste och roligaste, igår berättade han att han kände sig annorlunda att det kanske berodde på alla hormoner... Han hade fått mer hår på bröstet, kände sig trött och hade svårt att sova och var godissugen ofta... Undra om han känner att ska bli pappa snart:) (obs. jag frågade om jag fick skriva det här på bloggen). Det är verkligen inte bara vi kvinnor som känner av den kommande förändringen även om jag trodde att det bara var vi som fick kroppsliga symtom:)

♥Kärlek♥

Det här får vara den sista magbilden


(Bilden är från i dag BF+5).

Nästa bild blir på krabaten... Det måste vara så, jag blir galen annars!!!

I natt hade jag mensvärksliknande smärtor i magen och ryggen, gick upp 5 gånger för att kissa.... Trodde faktiskt att det var någonting på g, men så fel jag hade! I dag har det varit precis som vanligt, inga känningar! I morgon ska vi till barnmorskan, hoppas verkligen att jag får en tid för igångsättning. Vet inte om jag ska önska mig ett högt eller lågt blodtryck, är det högt kanske de gör något... vad som helst!
Det är konstigt när man bara längtar efter att det ska börja göra ont någonstans...

I dag har mamma och pappa varit här en snabbis. De hade varit i Västervik på fm. Mamma hade gjort en MR på hjärnan så nu håller vi tummarna för att allt är ok! Inget mer jävla skit från sle:n!

I går var Sandra, Ella 
www.sandrabohm.blogg.se och Emelie www.emeliewester.blogg.se här och sällskapade mig vilket var väldigt uppsakttat! Kul att träffa dom och prata om allt möjligt. Kändes som tiden sparng i väg och ytterligare en dag kunde bockas av:)

I dag blir det falukorv i ugnen med potatismos, det e nog en av mina favoriter, vardagsmat alltså:)

Hej på ett tag!

Trevlig kväll!!

Eller hela helgen har varit jättebra, trots att jag hellre hade gjort något annat!
I fredags blev det lite shopping i västervik med mamma och pappa. Känner mig inte så inspirerad att handla kläder till mig men det blev lite till parveln iaf.
Efter Västerviksbesöket fick jag inta soffan någon timma innan Thomas kom hem och vi återvände till Västervik för att gå på Bio och käka på Harrys. Såg Snabba cash som vi både tyckte var sådär, helt ok men rörig. Ingen biofilm tycker jag. Kände mig som jordens största flodhäst efter 2 timmar i en biostol men jag stod ut att sitta en timma till och käka på Harrys. God mat och mysigt att gå på restaurang, förmodligen dröjer det till nästa gång:) Äntligen hemma var soffan helt underbar:)

I går tog vi det lugnt, fikade med mamma och pappa på förmiddagen. Kvällen spenderade vi hemma hos Sofia och Andreas, där lagade vi mat, tittade på film, åt godis, åt kräftor och räkor och spelade spel. En supertrevlig kväll med väldigt mycket skratt:) Kändes så bra att göra något roligt, att inte tänka på den sprickfärdiga kulan.

I dag har mamma och pappa varit här igen och fikat, underhållande för mig. Thomas är och tittar på ett jobb. Har bakat bröd och ska snart börja med middagen. I kväll blir det Falk och En annan del av köping:)

Nu måste ju magen har sjunkit lite?? När man sitter känns det iaf som den ligger i knät och det har den inte gjort förut:) Barnmorskan sa att det inte är alla magar som sjunker, kan ju alltid hoppas på att min är en sådan...


Kom ut nu din lilla krabat, vi väntar ju på dig...

J:et var ju här och laddade över gamla bilder till mig. Måste lägga ut lite gamla godingar:)
           

Här kommer en bild på min hunk också, tog den i Malugn. Vi var inte tillsammans här men blev det ca 1 månad efter...


Hej hopp!!

Vad tror ni....



Blir det någon bebis i dag???

Jah har taggat till och börjat planera mina dagar:) Jag "väntar" alltså inte bara längre...:)

Snart kommer mamma och pappa och hämtar mig, vi ska in till stan och sväng, inte göra något speciellt men kanske en lite shoppingrunda. Mamma ska ta pk-prov och kanske en fika!
I kväll har Thomas och jag bokat biljetter till snabba cash kl. 18 och efter filmen tänkte vi käka någonstans.. vi har inte bokat bord, vet inte riktigt vad vi känner för...

I morgon ska vi eventuellt vara med på en utedag med bla. familjen från Heda:) Åka fyrhjuling, fiska och grilla... Det känns lite mer osäkert från min sida men annars sällskapar vi dom på kvällen.

Nå, har jag inte taggat till? :)

I går kom Mahlin och Saga på en fika, jättekul att träffas. Hon ska dessutom vara lite mammaledig under samma period som jag, vilket är kul:)

Jag känner fortfarande ingenting som skulle kunna tyda på att en förlossning ligger i görningen, svårt att veta vad man ska känna också... Jag har ju mer ont i ryggen och ljumskarna, det tilltar nästan för varje dag.. det skulle kanske kunna vara ett tecken??

I 8 månader har jag varit övertygad om att det är en pojke i magen men nu skulle jag nästan kunna sätta pengar på att det är en flicka.... Tänk snart får vi veta...

Har funderat lite mer på smärtlindring också... ska börja med att försöka klara mig på lustgas (ni som fött barn skrattar säker nu), eda vill jag ha om jag måste...

Nu ska jag dra!!

Jag måste tagga ner

känner verkligen att jag håller på att få panik, håller på att kvävas i lägenheten och figuren bara sväller.... Jag måste helt enkelt försöka att gilla läget!! Trodde verkligen inte att jag skulle reagera så här av att vänta på bebis...
Var hos barnmorskan i dag och blodtrycket var det högsta hittills (160/90), men ingenting som man måste göra något åt, hade mest tänkt mig en igångsättning... Fick en ny tid om en vecka, känns som ett år...
Egentligen behöver jag ju inte stressa som jag gör för jag har ju inte gått över tiden än... men på fredag har jag det!!
Passade på att handla när vi var i Västervik också. Köper mycket frukt, har nog aldrig ätit så mycket frukt som jag gjort under min graviditet. Har ätit mycket annat också men det e som om frukten smakar bättre, dock ger den extrem halsbränna så man får varva med Novalucol...

Min stakars pappa är fast på Väderskär så varken han eller mamma kan komma hit och roa mig lite... Hoppas han kan komma loss snart, iaf när bebisen kommer. Jag känner inte att jag vill vara ute och köra så mycket bil längre, för det första är det svinhalt sedan får jag sammandragningar av att bara koppla så det känns sådär... På vägen ut till oss finns det nästan ingen teckning heller, inte så kul ifall jag skulle behöva hjälp av något slag..

En sak har den här hemmaperioden fått mig att inse och det är att jag MÅSTE bo närmare stan, punkt! 40-50 minuter t/r för att hälsa på någon är för mycket! Det blir bara att man åker till stan när man har ett ärende, kanske lathet också men i så fall e jag en lat människa!!

Har tagit en liten vinterpromenix i dag, bakat en limpa och slöat!!

     

Gårdagens kvällsfika :)


Nu håller vi tummar och tår!!

Vecka 40!!!

I går trotsade jag magen och ryggvärken och följde med Thomas på jobb och målade... Kanske ihopp om att det skulle dra igång någonting men inte...



/Valrossen!

Social helg!

Underbart att träffa lite folk:)
I fredags var jag och Thomas hos barnmorskan. Blodtrycket hade stigit igen, (155/90), så vi ska tillbaka på onsdag för ny kontroll. Annars var allt bra. Besisen var fortfarande inte fixerad utan ruckbar.
Efter det träffade vi Emelie på stan och tog en lunch, trevligt:) Sedan blev det storhandel, ett besök på janne banan och husvisning  på landet! Thomas blev förälskad i huset och läget, jag blev tvungen att göra honom besviken :( Tror jag skulle bli galen av att bo SÅ mycket på landet, huset var ok men behövde renoveras helt.

Lördagen fikade vi med mamma, hälsade på J:et och spenderade kvällen med Emelie och Martin. God mat och trevligt sällskap, underbart att få umgås med en massa människor. Känner mig verkligen isolerad!!

I dag söndag har vi fyllt frysen med piroger och pysslat en del här hemma och shoppat på tradera.

Känner mig fortfarande inte tokless på magen, det kan bli värre men jag vill verkligen att det ska hända något snart! Jag har ju tippat på den 10 jan hela tiden men det verkar inte stämma :(

Tycker fortfarande att magen är ganska hög, eller har den kanske sjunkit lite? :)


Som ni ser, inga bristningar än men många säger ju att de fick dom när de gick över tiden. Ytterligare en anledning till att lill*n är varmt välkommen ut:)
Nu är namnen spikade i alla fall:)

Ska göra köttbullar och potatismos nu, finemang!!!

Tens

Provade den igår på min onda rygg. Vet inte om den hade så stor effekt, blev något bättre i ryggen men det var nog för att det istället gjorde svinont av stötarna.. Kopplade bort den och tog en dusch, la mig i soffan och drack te, det gjorde susen:)
Ryggontet var inget tecken på en begynnande förlossning utan snarare sviterna av att jag städat ut julen!

Gravidstatus är nog som tidigare... Stor mage, ont i ryggen, svullna fötter och händer men annars mår jag bra. I morgon ska vi till barnmorskan, hoppas att hon ska ge mig något tecken på att det kan vara på g... I dag är det exakt en vecka till beräknad förlossning, bara så att ni vet:)

Min förkyldning är något bättre men fortfarande illa!

I dag kanske J:et kommer hit och sällskapar mig lite. Det beror nog på om de har kunnat ploga vägarna. Har ju kommit drivvis med snö. Om hoin kommer ska jag nog göra våfflor, det vore gott:)


9 dagar kvar till det magiska datumet

som faktiskt kan bli ytterligare 14 dagar, vilket inte får hända!!!
Egentligen e jag inte så less på att vara gravid, börjar vänja mig vid att vara orörlig och trött! Jag e mest less på att gå hemma och inte ha något vettigt att göra. Känns som om jag gjort det som skulle göras...

Fyllt frysen med bakverk och bröd (som nästan ätits upp redan).
Målat spjälsäng
Fixat barnrummet
Monterat upp skötbord på toaletten
Tvättat och vikt barnkläder
Färgat och plockat ögonbryn xflera
Storstädat
Sytt gardiner
Rensat min garderob
Sovit ut, ordentligt, har nog aldrig varit mer utsövd!!

Vad mer borde jag göra innan h*n kommer???

I går började Thomas att jobba igen. Det som e bra är att han jobbar på slottet så han är här på 5 minuter om det skulle behövas och så får jag sällskap till fika, lunch och middag:) Vi ska ta en promenad vaje lunch också... men idag är det -15 så jag får se om det verkligen blir så:)

Förkyldningen!! Den är absolut inte bättre, snarare sämre. Nästan ingen röst, (ringer ni och jag svarar så är det jag, ingen alien), snorig, slemmig och hosta! Har träningsvärk i magen efter allt hostande och det känns ju sådär inför en eventuell förlossning! Ska till barnmorskan på fredag, om det inte är bättre då kanske jag behöver lite antibiotika...

Härligt med vinter är det i allafall:)




V. 38


I går kom Thomas in med en superfin vagga som har gjort, jag blev så rörd:) Såklart:) Den ska målas men sen kommer det bilder på den!

Nu ska jag fixa lunch till en hungrig snickare!

Har nästan ingen röst kvar

efter 1 veckas förkyldning! Jag brukar nästan aldrig bli så här förkyld men nu ar jag haft ont i halsen, lite feber och snuva i över en vecka. Thomas är det lika med!

Sover jättedåligt på nätterna nu pga. förkyldningen. Graviditeten medför inte så mycket sömnproblem ändå, går upp max 2 gånger/natt och kissar annars sover jag. Önskar att lillen kommer ut snart men vill bli frist först, det skulle inte vara någon höjdare att förlösa i det här skicket!

I går fick två av mina kompisar barn, 1 jan! Grattis Sofie och Erik som fick årets nykomling och grattis Annika och Henke!

Jag fortsätter mitt fixande och trixande i hemmet och för bebisens ankomst. Har shoppat en del barnkläder och fått lite.

Lite av kläderna vi köpte i Ängelholm och på Lindex i Västervik:


Det här kläderna stickade farmor till mig, jag hade dom när jag åkte hem från bb, får se om vårat lilla knyte också åker hem i dom:


Fick den här fina bodyn av kusin Birgitta:


Sängen är målad och bäddad, redo för bebis:


Vi hade en superbra nyårsafton. Maten var det godaste jag ätit på länge.
Förrätt: En buffé av havets läckerheter:)
Huvudrätt: Älgstek, potatisgratäng, rödvinssås och sallad.
Efterrätt: Knäckflarn med glass, hallon och chocklassås.

Jag var trött och orkade inte så mycket mer än tolvslaget. Nyårsdagen ägnades åt sova, vila och äta:)

Tyvärr så hade jag nästan inga batteri i min kamera så det blev inte så många bilder... men några blev det:
(förätterna, efterrätten, Thomas och en supergullig Allvar, J:et i action)
   

Dagen magbild:


Nu ska jag fortsätta att frosta av frysen. I kväll blir det fortättningen av olycksfågeln, fläskfilégryta och soffmys!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg