Det blir inte lättare med tiden

att vara utan kärleken... Nästa gång vi ses är den 15/2, det känns som en evighet. Jag vill ju vara med honom varje dag.

Ibland drabbas jag av känslan: Vad har jag gjort??
Sitter i en liten lägenhet i Västervik som jag hyr i andra hand, jobbar nästan varje dag, de dagar jag inte jobbar har jag ingen att umgås med, jobbet är ju bra.
Visst vill jag bo i Västervik men jag lämnade ett otroligt socialt liv för ett extrems osocialt liv,  all tid mellan Thomas och mina träffar känns bara som en transprtstäcka.... Ibland träffar jag ju J:et och det är otroligt kul. Sedan får jag inte glömma att det är väldigt skönt att kunna träffa mamma och pappa ofta.
Jag är övertygad om att livet i Västervik kommer att bli bra men jag måste väl inse att jag måste ge det lite tid.

Angående jobbet så jag har fått förlängt tills den sista augusti nu, kul!

Mamma och pappa, jag kanske kommer hem på torsdag för på fredag är jag ledig, är ni hemma?:)

Kommentarer
Postat av: Elin

Hmm..det tar väl tid sånt där, att komma in i ett nygammalt liv igen på ngt vis. Förstår att det är en märklig känsla. Men hur det än var, så är väl känslan att vara riktigt kär underbar, trots avstånd. Å att ha närhet till sina föräldrar vet jag att du saknade jättemkt när du bodde här i norr. Tror din framtid kommer vara ovanligt ljus, bara se till att ha tålamod å vänta på den! Kram på dig!

2008-01-29 @ 13:47:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback