sommarkväll, uteserveringar, partystämning

allt detta gick jag igenom på vägen till jobbet. Känns riktigt trist att jobba lördagnatt:( David är på krogen, igen, hoppas att aromen i lägenhetn är lite fräschare än i fredags morse.

Läste Elins blogg nu och den fick mig att börja fundera lite. Hon skrev mycket om förhållanden och om man i sitt liv. Hade nästan glömt att Elin och Krister hade en knackig start, nu e dom ju som gjorda för varandra.
David å jag har också haft våra kriser.... Vi fick en snabb start, tror inte vi var utan varandra en dag det första halvåret. Sigbritt var ju sjuk redan från början men jag var med när vi fick beskedet om att cancern inte gick att bota. Hela sjukdomstiden gjorde jag allt för att vara ett stöd för David, tror att jag bearbetade mycket av min egen sorg genom det. Under den här tiden kan jag inte påstå att vi hade ett normalt förhållande, vetskapen om att telefonen kunde ringa och Davids mamma kunde var död, var väldigt påfrestande. Hon dog, vilket vi visste att hon skulle göra. Otroligt stor sorg och saknad men även en lättnad.....
Efter detta kunde vi börja leva ett liv igen. Den 15/10 -05 gjorde jag slut med David, vi ville helt olika saker, trodde jag. Detta ledde till att vi för första gången verkligen pratade med varandra, om oss, om framtiden, om hur vi ville ha ett förhållande.... Vi ville ju ha det ganska lika. Missförstånd och för lite tid för varandra kunde ha förstört allt. Han måste vara den rätta, utan David (och Mårten givetvis), skulle jag inte vilja leva.
Precis som Elin skrev tror jag att yttre faktorer påverkar förhållandet mer än man tror.

Vad som än händer vår familj och människor runt omkring oss så får vi aldrig att sluta prata med varandra. David är min största trygghet, han finns alltid där för mig när jag inte mår bra. Jag tror att han känner lika för mig. Visst kan vi bråka ibland, jag kan vara jättesur för att han inte lagar mat eller städar men trots det så vet jag att han är rätt för mig. Jag vill ha honom som far till mina barn, jag vill gifta mig med honom, han respekterar det jag gör och vill, mina känslor för honom kommer inte att svalna.
Jag vet att familjeförhållanden förändras, en dag är det bara David och jag kvar och då vill jag känna att han är absolut rätt och min andra halva, och det tror jag att jag kommer att göra.

Den 21/7 är det 5 år sedan Linda dog. Det känns helt sjukt att det gått så lång tid. I bland känns det som om jag träffade henne igår.... Slås ibland av tanken att det kan inte vara sant! Kommer fortfarande ihåg hennes mobilnr., hur hon luktade, hennes röst och skratt, hennes sjuka humor... Känns så tråkigt att david inte hann träffa min älskade syster.... En dag ses vi alla igen, och det tror jag verkligen!

Djup, djupare, djupast borde  vara rubrik på detta inlägg, och det är Elins fel!
Nu ska jag titta lite på tv, ska föresten kolla lite mingelbilder från oleary´s:)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback